Macapulver

Igår tog jag och Stellan en långpromenad från östra Uppsala till västra. Hågaby är nog det ställe jag allra helst skulle vilja bo i och vi åker dit då och då bara för att promenera runt, leka i hundhagen och handla på Tantens Gröna Skafferi. Disa ska dessutom börja på waldorfskolan där till hösten. Kan verkligen rekommendera Tantens Gröna om man är intresserad av ekologiskt, närodlat, vegetariskt, veganskt, rawfood. Eller miljövänliga, rättvisemärkta och ekologiska barnkläder. Jag blir alltid otroligt inspirerad av att gå omkring där. Om det inte var relativt dyrt så skulle jag kunna fylla stora kassar.

Igår köpte jag macapulver, curry- och mangomarinerad tofu och kokosvatten. Macapulver är en rotfrukt som växer i Anderna på 4000 meters höjd. Macapulver har stärkande och uppiggande egenskaper. Det sägs göra dig piggare och mer mentalt fokuserad, förbättra din uthållighet och styrka samt stärka ditt immunförsvar. Den används också som afrodisiak. Well, well….

 

Dagens frukost blev en smoothie på hallon, blåbär, vatten, banan, kokosolja, macapulver, kakao. Toppade med ett par dadlar i småbitar. Till det åt jag en halv röd grapefrukost och en powerchoklad som jag skrev om igår.

Inget kaffe! Än.

 

Rawfood

Det här med rawfood är något jag skulle vilja lära mig mer om. Jag är inte alls insatt i ämnet och tycker att det känns lite krångligt. Vet inte var jag ska börja liksom. Dessutom uppskattar jag ju verkligen ett glas vin och en köttbit. Men man kanske inte behöver go all in? Man kanske kan få hälsovinster bara genom att byta ut kaffe och ostmacka till en grön smoothie med t ex spenat, äpple, ingefära, citron och macapulver?

Jag försöker att göra bra val. Konstigt det där, hur mycket jag än gillar effekterna av att röra på mig och leva hälsosamt så är latmasken ändå alltid nära. När jag blir sjuk t ex och inte kan träna. Det blir så lätt att allt faller då och jag får kämpa för att komma tillbaka. Men varför är det så? När man vet hur bra man mår? Är kroppen så dum att man helt går på omedelbara positiva förstärkningar och bortser från allt man vet om att må bra på lång sikt? För det är ju sällan kul att ”komma igen” efter ett uppehåll. Det går trögt, tungt, långsamt. Det tar ett tag innan man kommer in i ett flow.

Det här med värduppdraget på Friskis & svettis kommer att hjälpa mig att alltid ”komma igen”. Risken finns inte att jag kommer bort från träningstänk eftersom jag ska vara där en gång i veckan. Och det kommer att hjälpa mig att komma ihåg hur roligt jag tycker att det är. Ikväll ska jag gå dubbelt för första gången!

 

 

Längesen jag skrev

Nu var det längesen jag skrev något här! Det känns som att allt står stilla eftersom jag fortfarande är arbetslös. Det börjar verkligen bli tärande. Mycket för att jag fortfarande inte har fått ut ett öre från alfakassan och inte har fått besked om jag kommer att få det heller men också för att självförtroendet får sig en knäck av alla dessa avslag och uteblivna svar. Jag tycker att det är så slött att inte ens svara! Hur svårt kan det vara att skicka ut ett automatiskt ”tjänsten är tyvärr tillsatt av annan sökande men tack för visat intresse”? Jag har skickat en hel del spontanansökningar till små ställen. Jag tvivlar på att de får hundratals andra mejl dagligen. Nog borde de kunna ta sig tiden att åtminstone svara? Tycker jag alltså.

För att fördriva tiden har jag påbörjat en distansutbildning på halvtid till Butikssäljare. Jag kan absolut tänka mig att jobba någonstans där jag får användning för utbildningen. En butik, hotell, reception kanske. Det är säkert jättekul.

Jag sökt och fått en volontärtjänst på Friskis & svettis som värd. Från och med i höst kommer jag att vara tre timmar varje måndagskväll på Väderkvarn och det ser jag verkligen fram emot!

I övrigt har jag anmält mig till en grundutbildning som anordnas av kvinnojouren. Efter utbildningen kommer jag att kunna engagera mig i kvinnojouren som jourkvinna. Att vara jourkvinna innebär bland annat att ge samtalsstöd och följa med som stödperson vid besök hos t ex polis, advokat, socialtjänst. Det här känns otroligt viktigt för mig då det är en hjärtefråga.

Jag har haft lite problem med den här utbildningen till butikssäljare. Inget fel med att jobba med det men det känns inte riktigt viktigt. Mitt jobb ska då vara att få människor att köpa, köpa, köpa, öka merförsäljning, tänka pengar. Jag kan inte riktigt med det. Inte om jag inte gör annat också. Så jag är så glad att jag får möjlighet att jobba ideellt med annat som betyder något på riktigt för mig!

Marinerade quornfiléer med klyftpotatis

Quorn kan verkligen vara hur torrt och tråkigt som helst. Jag har inte tyckt om det så särskilt förrän jag började testa olika marinader. För quorn kräver en god marinad! Den här har jag tänkt prova ett tag och idag blev det av.

Sticky bbq-marinad

2-3 vitlöksklyftor

2 tsk röd chili

1,5 dl körsbärsmarmelad

1 dl hoisinsås

1 dl ljus soja

2 msk rödvinsvinäger

1 tsk svartpeppar, grovmalen

Hacka vitlöken fint och lägg den i en kastrull tillsammans med övriga ingredienser. koka upp och låt sjuda under lock i fem minuter. Rör om då och då. Häll upp marinaden i lufttät burk eller flaska och förvara i kylskåp i upp till en vecka.

Här hittade jag receptet.

Idag har vi varit i Stockholm och hälsat på min kompis Fia med familj. Fia och jag har känt varandra hela livet och våra barn kommer troligtvis också känna varandra hela livet. När vi var små kallades vi sotlugg och linlugg och det känns ju inte helt otippat att det blir även våra barns smeknamn.

Då & nu

 

Dopfoton

I lördags döptes Tuva & Vilma och som jag skrivit i förra inlägget så var jag fotoansvarig. Jag var väldigt nervös för det, man vill ju inte sabba en så viktig dag, men jag försökte förbereda mig så gott jag kunde och också ta fasta på vad min kära kompis Diana (flickornas mamma) sagt att om de ville ha proffsbilder så skulle de ju anlita en riktig fotograf. Smickrande att bli tillfrågad var det iallafall och när jag väl slappnade av och bara knäppte på så var det väldigt roligt! Diana var väldigt nöjd med bilderna och det är ju viktigast av allt.

Ett urval:

Funbo kyrka

Pappa Johan och lilla Vilma

Gruppbild med dopflickorna, föräldrar och faddrar

Psalm nr 248 ”Tryggare kan ingen vara” (eller som Andreas trodde att det hette som barn; ”trygga räkan ingen vara”)

Diana & Tuva

Tuva häller upp vatten i dopfunten

Vilma är nydöpt

Vilma på fikat

Överdådigt dopfika

Lite som i en dvala

Sen Selma föddes har hon somnat sent, sovit oroligt, vaknat massor av gånger varje natt och druckit välling/ammat. I snitt har jag nog vaknat 15 gånger per natt. Dels på grund av henne men också på grund av snarkande make, stor dotter som råkar sparka i väggen i sömnen, hund som vankar av och an och klapprar med klorna på parketten, katt som klöser på dörren och vill in och sedan klöser på dörren och vill ut.  Vi  har tänkt länge att vi verkligen måste ta tag i det här men man måste ju orka ta fighten också. I fredags var det dags. Då var vi ju båda lediga dagen efter och Disa skulle sova hos en kompis och skulle därför inte bli störd. I helgen delade vi upp det i tretimmarspass. Andreas tog 21-00 och 03-06 och jag tog 00-03 och 06-09 på fredagen och bytte tider på lördagen. Vi orkade inte mycket annat under helgen, det var lite av en pärs.

Nu är det vardag och Andreas jobbar och jag får ta nätterna. Natten till igår sov jag 2,5 timme. Selma var vaken och ville leka mellan 00.30 och 04.30 och sedan var det morgon kl 7. Vår taktik är att vi inte tar upp henne ur sängen utan sitter bredvid, tysta. Lägger henne ner när hon ställer sig upp. Natten till idag gick det bättre! Hon hade ingen längre vakenperiod men vaknade till så pass ofta att jag aldrig hann somna. Det räckte att ge henne nappen. Framsteg ändå! Kl 5 var det morgon, enligt henne. Då hade jag fått sköna 1,5 timmes sömn… Man går omkring lite som i en dvala.

Eftersom Selmas ugglemössa (den här) blev stulen på Friskis & svettis förra veckan så tog jag en promenad med Stellan och Selma ner på stan för att köpa mer garn. På vägen ringde Andreas. Han hade inte vaknat en enda gång av Selma inatt. Han var nästan euforisk när han berättade att han var utvilad! ”Är det så här det känns? Jag hade glömt bort. Jag funkar igen! Jag får saker gjort på jobbet!”. Good for you. Verkligen.

Köpte tre nystan. En mössa till mig och en till Selma ska det bli.

 

 

 

Flaskor

Har samlat på mig en del flaskor och burkar som jag tänkte spraymåla och använda som vaser och lyktor. Det är någon mango chutney-burk och någon morotsdryck från 4 månader-flaska bland annat. Kanske att det behövs någon till flaska? En anledning så god som någon att köpa en halvflaska riesling. Helt hopplöst att få bort klistret på ett par av dem men med lite matolja och en trubbig kniv gick det hyfsat.

Har haft en bra dag med både långpromenad runt ån och lunch på Fågelsången med en gammal  kompis (gammal i den bemärkelsen att jag har känt henne länge). På hemvägen gick jag förbi garnaffären och stod och tittade länge men kom inte på någonting jag ville göra! Så konstigt! Det blir någon slags inspiration overload! Precis som när jag kom hem i stort sett tomhänt från syfestivalen. Väl hemma kom jag förstås på ett antal saker… I morgonkväll är det efterlängtad syjunta så då vore det ju väldigt passande att ha något att junta med.

Nytt år

Idag är det första dagen på 2013. För att summera förra året så hände två bra saker; Selma föddes och Andreas fick fast jobb. Annars har det varit ett ganska tungt år. 2013 ska definitivt bli bättre – jag är sjukt peppad! Jag har en lång lista på saker som ska ske under året. Både stort och smått. En sak jag ska ta tag i redan nu i dagarna är att söka jobb. Jag behöver ett extrajobb snarast och kan tänka mig lite av varje. Vet du något ställe i Uppsala som behöver extrapersonal kvällar och helger får du gärna säga till!

En plan jag inte är ensam om är att komma i form under året. Äta bättre, få in en mer hållbar rutin med träningen och överlag bli mer aktiv. Jag längtar efter att göra saker – simma, åka långfärdsskridskor, paddla kanot på sommaren etc. Googlar runt på träningsbloggar och kollar burpees och squats på youtube. Fy satan vad jobbigt (inte att kolla länkarna alltså…)!

Några andra saker att göra under året:

• fortsätta med att ta bort min tatuering
• kastrera Stellan
• gå kurser med Stellan (”spår och sök” och ”vardagslydnad”)
• förhoppningsvis flytta
• gå någon kurs, t ex smyckestillverkning eller sykurs
• fortsätta vara kreativ och utvecklas inom det

 

Vad har du för planer för 2013?

 

Foto

Den senaste tiden har jag blivit mer och mer intresserad av fotografering. Jag kan ingenting om kameror eller det tekniska utan det ”bara blir”. Allt eftersom tar jag reda på mer men just nu går jag bara på känn. De senaste åren har jag bara tagit kort med min mobil. Det har funkat hyfsat men när jag skulle skicka efter kort på framkallning så varnade de för att det var ”på gränsen till för låg upplösning” när jag laddade upp bilderna. Tråkigt!

När jag fyllde år i början på augusti så fick jag en kamera av mina nära och kära! En fantastisk fin present! En Canon EOS 1100D. Här är några foton jag tagit med den:

Skulle gärna vilja lära mig att ta bra bilder men är egentligen inte så intresserad av massa svåra, fina ord. Har du tips får du gärna säga till!

Vecka 39

Det var helt omöjligt att somna igår kväll. Det slutade med att jag lade mig på soffan i vardagsrummet för att åtminstone Andreas skulle få sova och slippa störas av mitt vändande och vridande. Jag har myrkrypningar i ena benet så till den grad att jag håller på att förlora förståndet. Jag tror att det var min svägerska Mimmi som beskrev det träffande: ”det är som ångest i benet” och ja, typ så, ja. Dessutom har jag diverse andra graviditetskrämpor: känselbortfall i ena foten och ena låret, en känsla av att vara brännskadad på ena foten (det ömmar, sträcker och känns som att huden inte räcker till), öm på ena ringfingret och ena knät. Åh, det är så skrattretande fånigt men nog så frustrerande när det håller en vaken till 5 på morgonen. Och så är det ju det vanliga också. Det med halsbrännan from hell, tröttheten, otympligheten etc.

Klockan 8 ringde väckarklockan. Disa hade sovmorgon och Andreas och jag skulle till MVC. Pratade med barnmorskan om mina besvär och hon trodde att det var nerver i kläm.

• Symfus-fundus: 35,5 cm
• Hb-värde: 106
• Blodtryck: 130/85 (stressade dit så det kan bero på det men högt i vilket fall för att vara jag)
• Vikt: minus 3 kg sen inskrivningen
• Lilla S är inte fixerad än

Vi bokade en till tid men jag hoppas verkligen att vi slipper gå dit då!

 

PS. Jag finns på twitter: storadochlillas