När Selma kom till världen

21 februari, 2012 § 3 kommentarer

Äntligen är hon här! Som vi har väntat och längtat. Hon är helt perfekt, jag kan inte slita blicken från henne.

Förlossningen började med en utdragen latensfas. Jag vaknade 3.30 på natten den 15 februari av värkar som kom relativt regelbundet. På kvällen ringde vi förlossningen och de tyckte att vi skulle åka in. Efter en ctg-kurva och undersökning, som visade att jag bara var öppen  1,5-2 cm och bebisen fortfarande låg i ruckbart läge, blev vi hemskickade med insomningstablett, bricanyl och citodon.

Värkarna fortsatte trots det under natten och dagen som följde och jag började bli trött. Den 16 feb på kvällen ringde vi återigen förlossningen och blev ditskjutsade av min pappa. En till ctg-kurva och undersökning. Lilla S hade nu fixerat sig men jag var fortfarande bara minimalt öppen. Frustrerande! Vi fick ett rum och de sa att eftersom latensfasen nu pågått ett tag och tagit på mina redan tidigare sinade krafter så skulle de på ett eller annat sätt hjälpa mig under morgondagen.

På förmiddagen den 17 feb blev jag igångsatt. Jag hade starka värkar men ganska ineffektiva då jag öppnade mig långsamt. Läkare kom in och lade epidural men precis som när jag födde Disa så hjälpte den inte särskilt. Skillnaden nu var att de trodde mig. När jag på kvällen var nästan helt öppen fanns det fortfarande en kant kvar. Jag hade starka krystvärkar i timme efter timme men inget hände. Paniken växte! De tog tre blodprov på bebisens huvud och undersökte med ultraljud. Jag bönade och bad om kejsarsnitt eftersom jag verkligen inte orkade mer. Personalen är förstås vana vid kvinnor som vill ha snitt under ett visst skeende och de tänker väl att att det nog finns krafter kvar, att man klarar mer än man tror. Klart att det är bäst för både barn och mamma att föda vaginalt men jag hade inga krafter kvar efter så många timmars värkar.

Till slut förstod de varför krystvärkarna inte gav resultat – vår lilla bebis låg så snett med huvudet att det var fastkilat. Åh vad jag önskar att de hade upptäckt det några timmar tidigare och åh, vad lättad jag blev när det snabbt beslutades om akut snitt.

Jag minns precis Andreas ögon. Maktlöshet. Rädsla. Han fick på sig operationskläder, jag rullades snabbt iväg. Tre gånger stack de mig mellan ryggkotorna in i ryggmärgen men inte heller då fungerade det så då fanns inget alternativ än att jag skulle bli sövd.

På uppvaket pumpade de mig full med morfin och berättade att jag fått en flicka! En liten, pigg och välmående flicka som nu låg på BB på sin pappas bröst. Jag var tvungen att ligga där i ett par timmar medan de kontrollerade att allt stod rätt till men sedan fick jag äntligen komma in och träffa Andreas och min underbara dotter!

Vi stannade inte så länge på BB. Nu i efterhand så var det kanske dumt att åka hem så tidigt för jag har haft och har fortfarande väldigt ont i snittet. Det känns som att såret slits upp så fort jag ska ändra ställning. Dessutom hade mitt hb-värde gått ner till ynka 86 så läkarna avrådde oss bestämt från att åka hem. Men jag tänkte att jag lika gärna kunde åka hem och bli uppassad som att vara kvar där.

Dagarna går ju i alla fall och förhoppningsvis mår jag bättre snart.

Trots allt – jag har aldrig varit lyckligare än nu!

Båda mina fina barn

Behöver hjälp med vår hall!

14 februari, 2012 § 2 kommentarer

Så här ser vår hall ut för tillfället. Man kommer in genom ytterdörren och direkt till höger finns en liten väggyta där vi har ett skoskåp och spegel. Så långt är vi nöjda.

Till vänster har vi en hatthylla och alla våra ytterkläder. Det ser inte så fint ut och dessutom känns det inte praktiskt. Den vita garderoben sitter fast och eftersom det är en hyresrätt så måste den tyvärr vara kvar. Det är ett städskåp/medicinskåp så det kan inte användas till att hänga undan ytterkläderna i. Katten är portabel.

Rakt fram är det som en liten korridor. Full med skräp för tillfället. Min tanke är att köpa ett MALM avlastningsbord (vitt eller orange?) och under det ha krokar och korgar för att få undan lite väskor och småplock. På väggen ovanför ska vi sätta upp en långsmal spegel horisontellt.

Hur ska vi utnyttja utrymmet på bästa sätt? Var ska vi ha barnvagnen? Någon matta? Förvaringstips? Lampor?

Hemmagjord sänggavel

5 februari, 2012 § 1 kommentar

Det är roligt när saker blir som bilderna man har i huvudet!

Vårt sovrum är rätt litet så vi köpte en sängstomme med förvaring: en Brimnes från IKEA. Det finns en sänggavel som hör till men om vi skulle ha den så skulle vi inte kunna stänga dörren. Och sängbord kan vi inte ha för då skulle vi inte kunna öppna lådorna i sängstommen. Så då får man komma på en egen lösning:

Ni får tänka er bilden med vita sänglampor, vitt överkast och många kuddar som går i olivgrönt.

Vi köpte två vita kuber från Ellos. De kostar 149 kr/st men Ellos har ju nästan alltid något erbjudande så den ena fick vi till 30% rabatt.  Tapeten är Andreas gamla som han hade i sin lägenhet innan vi flyttade ihop.Vi tapetserade på väggen och de båda kuberna. Så köpte vi en list som vi sågade i 45 graders vinkel i hörnen. Den målade jag vit och så skruvade vi fast den som en ram. Inte så avancerat egentligen.

Spjälsängsmobil

3 februari, 2012 § 4 kommentarer

Nu är mobilen färdig och upphängd i bebisrummet! Mönstret till fåglarna har jag hittat på spool och tyget på panduro.

Vi har borrat några hål i tavellisten och knutit fast en trollhasselgren (som jag kapat småkvistar från och målat vit) med fiskelina. Jag har även sytt fast fåglarna med fiskelina. Sovplatsen är nu full med saker jag gjort själv: de virkade conversen, tygtavlan (tyget ska förvisso bytas), den virkade grodan, de båda elefantkuddarna, den virkade ullfilten (som dock inte syns på bilderna) och decoupagepallen!

Chokladfudgetårta

3 februari, 2012 § 2 kommentarer

Igår fyllde min älskade Andreas år och han önskade sig något chokladigt till fika. Och det fick han såklart. Receptet och bilden kommer från tasteline för om man måste provsmaka mitt i natten innan fudgen har stelnat så ser inte tårtan särskilt prydlig ut sen. Det kan ha varit fallet för oss…

Chokladfudgetårta

Ingredienser

  • 150 gram smör
  • 2 ägg
  • 2,5 dl strösocker
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 1 msk kallt kaffe
  • 1,5 dl vetemjöl
  • 0,5 dl kakao
  • 1 tsk bakpulver

Till fudgen

  • 1,5 dl vispgrädde
  • 1,5  dl strösocker
  • 2 msk ljus sirap
  • 100 gram mörk choklad (jag tog Lindt Intense Mint)

Garnering

  • 1 msk kakao

Gör så här:

  1. Sätt ugnen på 175 grader,
  2. Smält smöret och låt det svalna. Vispa ihop ägg, socker och vaniljsocker. Tillsätt kaffet. Sikta i mjöl, kakao och bakpulver. Rör i det smälta smöret.
  3. Häll smeten i en smord form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Grädda mitt i ugnen ca 20 minuter. Låt kakan svalna i formen.
  4. Blanda grädde, socker, sirap och choklad i en kastrull. Låt koka under omrörning några minuter till en tjock och blank smet. Ta kastrullen från plattan och rör i smöret. Häll smeten på chokladbotten och låt kakan kallna.
  5. Pudra över kakao.

Serveringstips! Servera med en klick lättvispad grädde, glass och färska bär eller en fräsch och syrlig fruktsallad.

 

Vecka 39

1 februari, 2012 § 1 kommentar

Det var helt omöjligt att somna igår kväll. Det slutade med att jag lade mig på soffan i vardagsrummet för att åtminstone Andreas skulle få sova och slippa störas av mitt vändande och vridande. Jag har myrkrypningar i ena benet så till den grad att jag håller på att förlora förståndet. Jag tror att det var min svägerska Mimmi som beskrev det träffande: ”det är som ångest i benet” och ja, typ så, ja. Dessutom har jag diverse andra graviditetskrämpor: känselbortfall i ena foten och ena låret, en känsla av att vara brännskadad på ena foten (det ömmar, sträcker och känns som att huden inte räcker till), öm på ena ringfingret och ena knät. Åh, det är så skrattretande fånigt men nog så frustrerande när det håller en vaken till 5 på morgonen. Och så är det ju det vanliga också. Det med halsbrännan from hell, tröttheten, otympligheten etc.

Klockan 8 ringde väckarklockan. Disa hade sovmorgon och Andreas och jag skulle till MVC. Pratade med barnmorskan om mina besvär och hon trodde att det var nerver i kläm.

  • Symfus-fundus: 35,5 cm
  • Hb-värde: 106
  • Blodtryck: 130/85 (stressade dit så det kan bero på det men högt i vilket fall för att vara jag)
  • Vikt: minus 3 kg sen inskrivningen
  • Lilla S är inte fixerad än

Vi bokade en till tid men jag hoppas verkligen att vi slipper gå dit då!

 

PS. Jag finns på twitter: storadochlillas

 

 

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för februari, 2012storadochlillas.